Svithjod betyder "Svea folk"
Stavningen kan variera: ändelsen är synonym med folk (jämför Gauthjod som betyder "göternas folk, götar"). Jod, jud, göt och got anses gå tillbaka på att gjuta och Gautatyr, ett av Odens många namn, i betydelsen "de som gjutits liv i", d v s de levande. Sui skulle med lite god vilja kunna stå för nutida ordet för sjö. Språket på vikingatidens runstenar är mycket likt nutida isländska.

Hav och vatten band samman samhällen på denna tid medan skog fjärmade folk från varandra. Det gick snabbare att segla från Mälaren till Bråviken än att rida samma väg. Så kustfolk, i synnerhet vid centrala handelsplatser, hade ett starkare kulturutbyte än inlandets bönder, som möjligen sågs vid blot, krigsslag eller vid ledung. I flottan fanns ett strategiskt övertag som fotfolksarméer inte kunde uppbåda på vikingatiden. Användande av kavallerier är beskrivet först på 1100-talet. Tills dess kunde ett kustfolk kontrollera kuststräckor utan större hot, och skapa signalsystem med fyrar som blixtsnabb kommunikation jämfört med ryttare i inlandet som red över stock och sten, över kulle och träsk, många gånger utan riktiga vägar. Svithjod, (nuvarande Uppland eller Mälardalen) hade en dokumenterad anknytning till vatten och flottor.

Var låg Svithjod?
Svithjod motsvarade troligen folklanden norr om Mälaren, nuvarande Uppland och delar av Västmanland. Svearna bodde i Svithjod. Byarna ingick i skeppslag. Skeppslagen styrdes från Husabyn eller Husbyn (kallades senare Kungsgården, och till husabyn sammankallades skeppslagens "hund" (100 man och fyra stridssnäckor från varje hundare) till ledung. På husabyn fanns en bryte, en sorts fogde som ansvarade för sitt område inför drotten/kungen. Brytarna kunde ha olika rang, t ex rodens bryte, jarls bryte, kungs bryte. Enligt Adam av Bremen skall man ha rest långväga för att närvara vid bloten vid Uppsala tempel.

Svithjod indelades i tre folkland, Attundaland (åtta hundare), Fjädrundaland (fyra hundare) och Tiundaland (tio hundare). Varje folkland indelades i hundare, den militära och administrativa enheten, som i sin tur indelades i skeppslag. Vid kusterna (även inne i mälaren) låg Roden (Roslagen) vars indelning också var i skeppslag. Det finns en del som talar för att Östan om stång i Östergötland, alltså kuststräckan, ingick i Roden.

Betyder Östra Svithjod Ryssland?
Snorres Edda säger att Sveigder av Ynglingaätten: Kung på 200-talet. Son till Fjolner. Reste ut i världen för att söka Gudhem och efter Oden själv. Han hamnade då i Östra Svithjod, d v s Ryssland, där han ska ha trollats in i en sten. Detta kan möjligen syfta på det verkliga Östra Svithjod, d v s Roden.

Sagor döljer ibland viss mått av sanning, men den är dold i verserna ibland. Mälardalen kan ha haft relationer till t ex riket i Kiev, om det är sant att Rurik hade någon släktskap till Svithjod. På 1000-talet har Svitjhod i vilket fall som helst nära kontakter med Kievriket. Olof Skötkonungs dotter gifts bort med Jaroslav I i samma veva som han gör en kupp och tar riket från sin bror Sviatopolk f ö med hjälp av svenska vikingar, det är möjligt att det s k Ingvarståget var en av sveakungen organiserad ledung till Kiev. Jaroslav vinner i alla fall, och Ingegärd sätts på en båt till Kiev för att bli storfurstinna i Kiev. En ättling till henne, Rikissa av Polen, komer till Sverige på 1100-talet, då som mor till en dansk prins med intressen i Västergötland, Magnus Nilsson av Danmark, och Rikissa gifter sig med Sverker d ä. Exakt i vilken form är svårt att säga, men våra relationer till Kiev är nära under flera hundra år. De lär också haft intressen i norra Sverige.

När försvann Svithjod som begrepp?
Lagmannen i Tiundaland, Birger Persson till Finsta sammanställde med tolv medhjälpare lagarna från de tre folklanden, skrev Upplandslagen, vilken tingslystes år 1296. Då bildade Uppland en ny landsaga som ersatte folklanden. Möjligen blev då Svitjod undan för undan Svearike, som kanske under unionstiden börjar sägas på danska, Sverige.